Är det här att leva?

Till att börja med så missade jag mitt psykmöte igår, eller mer att jag inte gick helt enkelt (nu kommer säkert vissa tycka att jag är dum och säga "men Liv det är bra för dig" or whatever) Grejen är den att visst det är bra att prata ut om mina problem men jag behöver inte direkt en psyko för det, jag börjar alltid må sämre precis innan jag ska gå till psyken.
Jag är också officiellt deprimerad som typ hela världens befolkning. Hur kommer det sig? Är vi helt enkelt så dåliga varelser så att vi inte kan se och ta vara på det bra vi har i livet utan bara se det som är dåligt? Jag skriver det som att jag själv inte är med räknad men så är det ju inte. Varför är jag deprimerad? Det är ju inte direkt som att min mamma eller pappa misshandlar mig, jag är inte fattigt, jag har vänner som älskar mig och en dator som funkar något så när än så länge.
Jag menar sure mitt liv är inte perfekt men vems är det? Finns det någon människa som går igenom livet utan att vara olycklig någon gång?

 

Jag har fått hör "Det blir bättre när du blir äldre" eller "Det är bara en fas" - Gud vad jag hoppas att det är sant. Jag fyller nitton nu i augusti men jag antar att det inte är äldre? Med tanke på att det bara blivit värre. Det går självklart i vågor och jag är såklart inte alltid ledsen.
Jag har ofta tänkt på senaste tiden vad som skulle hända om jag försökte ta mitt liv. Mina vänner och familj skulle bli väldigt ledsna och oroliga dem skulle säkert ha mer uppmärksamhet på mig ett tag så att det inte skulle hända igen. Men jag tror att den flesta tänker så, om att ta sitt eget liv, men säger det bara inte. Det skulle ju oroa alla och man skulle ju tycka synd om sig själv och vilja ha uppmärksamhet. Jag skriver det här nu för att det är mina tankar och det här är min blogg om mina tankar.

Jag har också börja få en irriterande känsla att vilja skära min handflata när jag duschar för att se blodet blandas med vattnet... Inte för att jag vill känna smärtan eller skicka varnings tecken till människorna runt mig utan bara för att se mitt röda blandas med vattnet, typ som min hårfärg när det precis är färgat... Det här känns så äckligt att skriva, jag gillar inte människor som skriver hur dem hatar sig själv och skär sig som att dem vore stolta över det.. men det är bara det att jag tror inte jag kommer göra det nu när jag skrivit det, mindre chans.

------------------------------------------------

Jag har inte gjort något alls under hela sommar lovet... jag har inga pengar.

------------------------------------------------

Mina tankar går runt som en trasig skiva med dåliga tankar, jag tänker inte skriva dem för jag vill inte ha dem på datorn eller på papper, jag vill inte tänka på dem...



Så deprimerande.