Idag har jag praktiskt taget bara spelat Talsiman, ett brädspel, med hela gänget. Det finns egentligen inte så mycket att berätta om det vi spelade, alla var dryga, alla blev less och sen slutade vi spela x3
Lite bilder då:
Här har vi hela banan av Talisman ^^
Ser lite komplicerat ut men är egentligen inte det.
Och här ser vi Tim och Elin som koncentrerar sig på
hur det ska spela som bäst (eller inte)
 |
Det här vad min vackra karaktär, The Highlander. Min egna lilla skottländare :3
Amanda och Nicklas
En till bild på Elin som läser sin quest
Det var lite bilder på min dag som snart tar sitt slut även fast jag bara gjort en enda grej på hela dagen x3 Det känns som att det gått för fort men jag antar att det är en bra sak "när man har kul går tiden fort".
Tog även två bilder på mig själv också ^^
Färg och Sepia
Det var allt för idag. Tack för att du läste min blogg och kärlek till världen.
Tankar av Liv
Tankar av Liv
Jag kör ju uppenbarligen ett sjukt coolt trumsolo, det ser ju alla!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHey! Jag - pojkvännen - syns inte någonstans!
SvaraRaderaVad är det här?
Nåväl - till alla eventuella läsare - här kommer sanningen som bloggerskan inte vill berätta.
Mitt namn är Simon och det här är min historia.
Jag föddes i samma by som bloggerskan själv. Min uppväxt var hård men lärorik. Klockan väckte mig klockan 5 varje morgon då dagens alla sysslor väntade. Jag plöjde åkrar, högg skog, vattnade fälten, grävde guld i våran gruva och utförde allt det arbete som kunde förväntas av en norrländsk pojke - men hela tiden blickade jag ut över horisonten och drömde om ett annat Liv. Aldrig kunde jag annat att istället för att spana ut mot oändligheten, hade jag bara behövt sänka blicken, för att kunna se min framtid.
Åren gick och jag växte upp.-När min barmhärtiga mor, efter mycket tjat, givit mig sin välsignelse började jag på folkskolan. Där såg jag henne för första gången. Hår som en skymnings brinnande eld (hennes hår har alltid varit rött!), och ett leende som kunde starta ännu större bränder. Jag tvingades tygla mina känslor, ty hon var av en högre börd och jag var blott lågfödd. Trotts att vi i många år kämpade mot våra känslor, kom ödet att föra oss närmare. Våra familjer protesterade - en adlig flicka, med en framtid, och en bypojke, som förväntades dö av lunginflammation innan han var tjugo fyllda, var otänkbart.
Men våran kärlek var obrytbar och vi flydde tillsammans mot vårat Utopium - en plats där vi kunde leva på kärlek och cola-zero allena. Våra mångfärgade resor skulle kunna fylla mången romaner och historieböcker likväl, men min tid är limiterad och mitt författar utrymme begränsat - så för att fatta mig kort finns det en historia för varje färg i båd himmlens och jordens spektra (och för några färger till som vi var tvungen att hitta på). Vi träffade gudar och skrev sånger som fick fiskar att gråta.
Efter ett livslångt äventyr valde vi att slå oss ner, och finna vila på en plats som vi kom att kalla hem.
Jag ser nu att min älskade drabbats av plötslig förvirring, då jag - JAG - personen som hon delat så mycket med, inte finns med på någon av bilderna. Så för frågade som står och undrar - tänk inte mer: Ty jag finns med henne - enbart hennes tillfälliga förvirring är orsaken till att jag inte syns. Jag lovar att råda bot på detta, och i nästa inlägg ska min paradisiska uppenbarelse finnas att beskåda.